22/11/2011
För två år sedan fick vår son Viggo diagnosen autismliknande
tillstånd. Han var då tre år gammal. Vid tiden för diagnosen hade vi
redan märkt att Viggo blivit allt svårare att hantera. Som liten hade
han varit en nöjd, men kanske lite för tyst pojke (förutom att han
alltid haft oförklarliga magproblem). Nu började han få
vredesutbrott. Han var ofta dålig i magen och blev hemskickad med
"magsjuka". Det blev svårare och svårare att resa med honom och
nästan omöjligt att ta sig igenom en mataffär. Vi var ständigt
utmattade då Viggo sällan sov ordentligt på nätterna. Hans matvanor
förvärrades dramatiskt. Hans språkutveckling var mycket försenad.
Han var inåtriktad och levde stora delar av dagen som i en bubbla.
Situationen var svår både hemma och på förskolan. Det började
kännas ohållbart.
Under sommaren 2011 började jag för första gången lägga märke till
hur en del mat hade en negativ inverkan på Viggo. Han brukade
vanligtvis få chips och coca cola på fredagar och lördagsgodis på
lördagar. Men en vecka fick han mer skräpmat än vanligt. Under
veckans lopp blev hans beteende allt besvärligare tills han en dag
tillbringade hela dagen på golvet skrikandes och sparkandes. Min
första tanke var att vi borde sluta köpa coca cola. Jag tänkte att
Viggo kanske inte kunde hantera socker. Men så började jag prata
med människor i min närhet om mina funderingar kring mat. Jag
fick låna en bok om diet och livsstil från föräldrarna till min
mellersta sons kompis. Mamman till en annan av min sons vänner
skickade mig information om Dr. Natasha Campbell-McBride. Några
veckor senare fick jag hennes bok "Gut and Psychology Syndrome"
som beskriver den diet, "The Gaps Diet", som hon utvecklat för att
hjälpa sin autistiska son. Jag läste med stor aptit om tarmflora och
hemgjord yoghurt! Allt som stod i boken stämde in på hur vårt liv
såg ut. Viggos magproblem var tydligen inte unika och han var inte
ensam om att bara vilja äta chips, fruktyoghurt (med socker i),
pommes frites och affärsgjorda hamburgare. Sedan två månader
tillbaka har jag gjort stora förändringar i Viggos kost. Jag har sedan
dess sett lika stora förändringar i hans beteende. Han är social, han
bygger lego, han ritar, han försöker skriva, han hjälper mig att laga
mat, han pratar om vad han har gjort på dagis under dagen, han
väntar på julen, för han önskar sig en bubbelblåsande biltvätt i
julklapp! Förändringen är ingen dröm. Den är verklig! Och det är
därför som vi måste fortsätta med Gapsdieten.
Viggo har förändrat våra liv. Utan honom skulle vi inte vara de vi är
idag. Vi är helt övertygade om att en ny kost och livsstil är nyckeln
till hans problem. För ett år sedan var jag en osocial, trött morsa.
Nu har jag energi och jag har hopp. Det går inte en dag utan att
någon berättar för mig om hur kost förändrat deras liv. När jag står
och väljer bland ekologiska matvaror i affären får jag feedback från
främlingar som undrar vilken åkomma jag ämnar bota, eller om jag
har allergiska barn. Tanken är att den här bloggen ska fungera som
en enkel dagbok. Jag kommer att berätta om hur dietens första fas
går och hur den sedan fortskrider. För mig är det ett sätt att dela
med mig av våra framgångar och motgångar (men förhoppningsvis
mest framgångar) med familj och vänner. Jag hoppas också att
andra föräldrar som befinner sig i liknande situationer kan bli
inspirerade av vårt dietarbete. Vi har stora förhoppningar för Viggo.
Dr Natasha Campbell-Mcbride är neurolog och dietist och hon arbetar
i Cambridge, England. Hon hjälper människor i alla åldrar med
diagnoser som varierar från autism och ADHD till dyslexi och
depression. För mer information om henne kan ni besöka:
//www.doctor-natasha.com/
För två år sedan fick vår son Viggo diagnosen autismliknande
tillstånd. Han var då tre år gammal. Vid tiden för diagnosen hade vi
redan märkt att Viggo blivit allt svårare att hantera. Som liten hade
han varit en nöjd, men kanske lite för tyst pojke (förutom att han
alltid haft oförklarliga magproblem). Nu började han få
vredesutbrott. Han var ofta dålig i magen och blev hemskickad med
"magsjuka". Det blev svårare och svårare att resa med honom och
nästan omöjligt att ta sig igenom en mataffär. Vi var ständigt
utmattade då Viggo sällan sov ordentligt på nätterna. Hans matvanor
förvärrades dramatiskt. Hans språkutveckling var mycket försenad.
Han var inåtriktad och levde stora delar av dagen som i en bubbla.
Situationen var svår både hemma och på förskolan. Det började
kännas ohållbart.
Under sommaren 2011 började jag för första gången lägga märke till
hur en del mat hade en negativ inverkan på Viggo. Han brukade
vanligtvis få chips och coca cola på fredagar och lördagsgodis på
lördagar. Men en vecka fick han mer skräpmat än vanligt. Under
veckans lopp blev hans beteende allt besvärligare tills han en dag
tillbringade hela dagen på golvet skrikandes och sparkandes. Min
första tanke var att vi borde sluta köpa coca cola. Jag tänkte att
Viggo kanske inte kunde hantera socker. Men så började jag prata
med människor i min närhet om mina funderingar kring mat. Jag
fick låna en bok om diet och livsstil från föräldrarna till min
mellersta sons kompis. Mamman till en annan av min sons vänner
skickade mig information om Dr. Natasha Campbell-McBride. Några
veckor senare fick jag hennes bok "Gut and Psychology Syndrome"
som beskriver den diet, "The Gaps Diet", som hon utvecklat för att
hjälpa sin autistiska son. Jag läste med stor aptit om tarmflora och
hemgjord yoghurt! Allt som stod i boken stämde in på hur vårt liv
såg ut. Viggos magproblem var tydligen inte unika och han var inte
ensam om att bara vilja äta chips, fruktyoghurt (med socker i),
pommes frites och affärsgjorda hamburgare. Sedan två månader
tillbaka har jag gjort stora förändringar i Viggos kost. Jag har sedan
dess sett lika stora förändringar i hans beteende. Han är social, han
bygger lego, han ritar, han försöker skriva, han hjälper mig att laga
mat, han pratar om vad han har gjort på dagis under dagen, han
väntar på julen, för han önskar sig en bubbelblåsande biltvätt i
julklapp! Förändringen är ingen dröm. Den är verklig! Och det är
därför som vi måste fortsätta med Gapsdieten.
Viggo har förändrat våra liv. Utan honom skulle vi inte vara de vi är
idag. Vi är helt övertygade om att en ny kost och livsstil är nyckeln
till hans problem. För ett år sedan var jag en osocial, trött morsa.
Nu har jag energi och jag har hopp. Det går inte en dag utan att
någon berättar för mig om hur kost förändrat deras liv. När jag står
och väljer bland ekologiska matvaror i affären får jag feedback från
främlingar som undrar vilken åkomma jag ämnar bota, eller om jag
har allergiska barn. Tanken är att den här bloggen ska fungera som
en enkel dagbok. Jag kommer att berätta om hur dietens första fas
går och hur den sedan fortskrider. För mig är det ett sätt att dela
med mig av våra framgångar och motgångar (men förhoppningsvis
mest framgångar) med familj och vänner. Jag hoppas också att
andra föräldrar som befinner sig i liknande situationer kan bli
inspirerade av vårt dietarbete. Vi har stora förhoppningar för Viggo.
Dr Natasha Campbell-Mcbride är neurolog och dietist och hon arbetar
i Cambridge, England. Hon hjälper människor i alla åldrar med
diagnoser som varierar från autism och ADHD till dyslexi och
depression. För mer information om henne kan ni besöka:
//www.doctor-natasha.com/